"Om jag sitter eller står, vet du, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig", så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.

Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad".

Detta är rader ur Psaltaren (en bok i bibeln). Att vara kristen handlar först och främst om en relation till Gud. Jag kan prata med honom närsomhelst, jag vet att han alltid är nära. Han tröstar, ger vila och styrka. Jag behöver inte vara rädd för något. En vän till mig sa "Innan jag var kristen så oroade jag mig för så mycket hela tiden, men när jag sedan tog emot Jesus i mitt hjärta och blev kristen, så kom en frid in i mig och oron försvann". Det betyder inte att jag aldrig oroar mig, men det finns en grundläggande frid och ro i mitt liv som gör mig trygg.

De sista raderna där det står att "jag tackar dig för att jag är så underbart skapad" är något som jag ofta måste ta till mig. När jag känner mig misslyckad, självkritisk, mullig, finnig eller har bångstyrigt hår. Jag är vacker i Guds ögon. Åh, vad det är svårt att tänka så själv. Men som det står i bibeln; för att kunna älska andra måste du också kunna älska dig själv.

Ha en bra dag!
Kram