När jag var liten (typ från 3 år) så hade jag både katt och kanin, men pga att min mamma var så allergisk så kunde vi inte längre ha kvar djuren. Min kompis hade en hund som var snäll, men jag hade ändå respekt för honom, speciellt efter att han bet mig i näsan (jag skulle ju bara pussa honon?!!). Där jag växte upp så fanns det många sommarstugegäster, "stockholmare" som vi brukade säga. Och tyvärr så var det många som inte förstod att man lämnar inte en katt när man åker tillbaka till stan (hade de en hjärna?? vet ej!). M a o så fick vi många vildkatter. Vet inte hur många "kullar" min pappa var tvungen att ha i hjäl. Vi hade en tid också en tam räv. Jag är väldigt blödig av mig och lider verkligen när djur far illa. Mina barn är likadana. Elin hade en fluga på sitt rum på vintern, jag ville slå ihjäl den, för att hon skulle slippa surret. Men, nej det gick inte. Det var hennes husfluga "Carl" :o)
I dag har vi en katt och en hund och även om det är extraarbete (läs: med hunden) så är det så härligt. Det är ett sådant sällskap och närhelst jag gråter som kommer alltid Hjalmar och tröstar mig.
Mysa i soffan, med fika, en film eller bok, brasan brinner och djuren ligger i rummet = MYSIGT!
Smulan
Igen
Hjalmar
Mamma tyckte också mycket om djur! Detta foto är taget sista gången hon var hemma hos oss (juldagen). :o(
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar