...att beskriva hur det är att ha haft bröstcancer. Resan ser ju olika ut för de kvinnor som drabbas. När jag för ett år sedan, efter mammografi och två hm... (minns inte vad det heter men det använder en lång hemsk nål & en tång för att vävnad från tumören)insåg att jag hade bröstcancer (innan jag fick provsvaren) så var jag kollugn. Hade fullständig frid. Och det var inte bara bortträngning (psykologiskt begrepp). Så många människor bad för mig och när vi var med familjen på semester i USA så kunde jag njuta av resan helt och hållet utan oro. Jag tror det var när jag hade opererats som jag insåg vad som var på gång. När jag sen fick min första cytostatikados och drabbades av många fysiska biverkningar och svår ångest så slog verkligheten till! Vilken stjärnsmäll! En läkare sa att jag hade fått en "kemisk käftsmäll" och alla hormoner, chock, livskris blev för mycket. När jag tänker tillbaka på den tiden så hade jag kanske klarat mig bättre om jag hade fått mer stöd och förståelse från onkologen. De är verkligen inte bra på att förstå själen och psykets reaktioner i en krissituation. Lägg sen till alla hormoner och gift som gör att hår och naglar ramlar av!!??
Nu i dagarna så är det insamling för Bröstcancerfonden. Har klippt in ett inlägg jag skrev för ett år sedan.
"Tveka inte att ge pengar till bra forskning! Läste i en tidning i går om hur mycket pengar till bröstcancerforskning som har kommit in genom insamlingsevenemang från företag och privatpersoner. De senaste 10 åren har hundratals miljoner samlats in. De senaste 10 åren har också flera upptäckter gjorts som bromsar cancer, dödar cancer och försvårar för cancern att komma tillbaka. I Sverige är vi priviligerade, vi är bland de bästa i världen på bröstcancerbehandlingar.
Du kan ge mycket eller litet, en liten PIN kan alla köpa. Tusen tack!"
Bifogar även en länk, skrivet av en journalist som fick cancer.
http://www.aftonbladet.se/halsa/kvinnlighalsa/article13825077.ab
Kramis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar