I ån igen

När jag kom hem i eftermiddags så parkerade jag mig själv i en nyinköpt solstol och njöt av vädret. Tänkte passa på när ingen var hemma - inte ens Hjalmar. Men det varade inte länge. Andreas kom hem (och åkte igen), men Hjalmar blev kvar hemma hos mig. Han var med ute, och i ett "svagt ögonblick" drog han ner till ån. Jag sprang efter med bara en handduk runt kroppen, hade nyss tagit ett dopp i poolen. När jag stod på bron så såg jag hur Hjalmar strosade i ån och när det blev för djupt så simmade han. När jag ropade på honom så simmade han in under bron och stannade där. Jag gav upp och ropade att nu går jag. Då kom han som en rem ;o)






Du kommer väl i håg att njuta av försommaren, sätt dig i solen en stund, drick något kallt och blunda! Strunta i dammråttorna, disken och alla måsten. Du kan städa varenda kväll i vinter ;o).

På väg att hämta Elin i stallet så handlade jag och åkte till pappa med varorna. Min underbara pappa som är så snäll och omtänksam. Jag har haft en "svår" vecka i sorgen efter mamma. Vissa dagar går det bättre, men den här veckan har det varit svårt. Det är så mycket med sommaren som påminner om mamma; hon kommmer över och plockar rabarber, badar i poolen, "bara" hälsar på eller skjutsar barnen till och från aktiviteter. Jag SAKNAR henne så mycket. I dag var jag en sväng till graven. Jag satte mig ned och bara storgrät. Jag kan inte fatta att hon fick cancer och dog. Hon var ju så levande! Du som har din mamma kvar i livet, ta vara på din tid med henne.
Pappa saknar mamma oerhört men håller sig kvar, på grund av sin familj. Min stora tröst i livet är att mamma nu är i paradiset, och hon har det underbart. En dag kommer jag träffa henne igen:o)

Mina underbara föräldrar


Pappa och Elin