Gotland

Livet på en båt är så mycket. Naturligtvis så är det mycket sol o bad. Vi kopplar av med att läsa böcker & tidningar. Se på film. Strandhugg med grillning. Promenera på öar. Glass i stora lass. Shopping i städer. Tvätta. Lite lättstäd. Laga mat. Lata frukostar och mys på kvällar. Många sällskapsspel. Utflykter. Plocka bär o baka en paj. Njuta av SvD & en kopp te. Sen allt som har med båten att göra; tekniskt & praktiskt. Sover gör vi mycket. Får tid för att måla naglar ;o). Göra ingenting. Bara sitta på en klippa och njuta av utsikten. Och det är tyst. När det regnar så kurar vi inne i båten. Eller strosar i städer. Äter middagar ute. Spelar DS mycket (två tjejer o deras far, då får man inte störa ,o). Shoppar lite mer. Handlar mat, bär TUNGA kassar långt till båten. Även om vi handlar massor av mat innan vi åker ut så måste det fyllas på. Särskilt med färskvaror. På en båt lagar man i princip samma mat som hemma. Vi har ugn & två gasolplattor. Vi har inga konserver med oss.

När man är borta länge och ingen kalender, tv, internet eller mobil finns till hands så går man ner i tempo. Det är jätteskönt o välbehövligt men också lite jobbigt. Saker (läs: jobbigheter) som man har tryckt ned eller skjutit framför sig (läs: har för mycket) kommer upp till ytan. I år har jag som alla tidigare år suttit själv på klippor och gråtit. Många tankar o funderingar om året som gått sen förra semestern och vad som väntar. Gud blir mitt bollplank. Han har tålamod. Och älskar oändligt. Även när jag gör misslyckas. I år var sorgen efter mamma SÅ påtaglig. Jag grät varje dag. Ibland floder. Ibland tyst. Jag saknar min mamma så mycket och jag tänker mycket på de 2,5 månader vi fick från att beskedet kom tills hon flyttade till Gud. Jag sörjer att hon inte fick leva. Hon ville leva. Jag sörjer att hon led. Ibland låtsas jag att hon finns i rummet. Jag sträcker ut handen, men hon är inte där. Hon är nu hos Gud. Det är min stora tröst.

När en familj delar liv tillsammans i tre veckor på 40 kvadratmeter så kommer vi varandra så nära och vi skrattar mycket. Speciellt jag brukar "balla ur". Så skönt :o). Vi får mycket tid med tjejerna. Att prata. Och lyssna.

Men vi blir också griniga, irriterade och sura på varandra. I år kändes det ibland som fyra tunna strängar. Så känsliga. Men vi pratade mycket om det. Och vår kärlek växer även när det är svårt och komplicerat.

Tacksamheten växer. Vi har det så bra. Ibland skäms jag. När så många andra lider.

Här nedan kommer några bilder. Fler bilder kommer i morgon eller på lördag.

Kram kram från lilla mig.



Lickershamn dagtid



Lickershamn kvällstid



Havet



Vid busshållsplatsen. På väg till Visby



Maken min



Emelie i Almedalen



Yes! Vi var där och lyssnade. Så stolt över att vara "kd:are"



Pizza. Parma, ananas och parmesan. Mums!



Ännu ett hopp. Vi väntar på bussen



Vi för evigt :o)