lördag 18 december 2010

När kvällen kommer...

Jag har varit väldigt trött på kvällarna så när det är dags att blogga så orkar jag helt enkelt inte. Beror nog också på mediciner. Vill förklara lite för er som kanske inte vet vad som har hänt. Den 18 november opererades jag i Västerås. De tog bort en 4 cm stor cancertumör. Eftersom portvaktkörteln också var angripen av cancer så tog man ut 17 st lymfkörtlar. Jag har sedan dess varit sjukskriven. Jag har haft både bra och dåliga dagar sedan dess. De första tre veckorna hade jag väldigt ont i armen och under armen och har fått äta mycket smärtstillande. Äter fortfarande smärtstillande och känner att utan dem skulle jag ha svårt att orka. Träffade min läkare för en vecka sedan och beskedet var: Ingen cancer i någon av lymfkörtlarna!!! Kanske nämnt det tidigare för er. Ingen synlig cancer finns kvar. Nu väntar dock behandling för att förebygga att cancer inte återvänder och att om det finns någon cancer i min kropp (som man inte vet om) så kommer den dö. I mellandagarna ska jag få en port-a-cath inopererad över höger bröst. Det är där de kommer att ge cytostatika. Jag kommer att få sex doser var tredje vecka. Troligtvis färdig med cytostatikabehandling i maj-juni. Därefter får jag strålning i fem veckor - varje vardag. Sen får jag i fem år antihormonell behandling. En tablett om dagen. I början får jag klimakteriebesvär men de kommer att klinga av. Naturligtvis är detta mycket att smälta! Särskilt psykiskt! Jag undrar varför detta händer mig. Sorgen efter mamma är fortfarande mycket stark och mycket rörs upp nu när jag har blivit sjuk. Jag är lite orolig över hur jag kommer att må psykiskt av att må illa mycket, tappa håret, bli väldigt trött & låg. Men jag kan ju bara ta en dag i taget. Det finns inget annat. Har bestämt mig för att låta Elin klippa mig (håret) och Andreas sen raka av mig håret. Innan det faller av sig självt.

Det som ändå helt fantastiskt är hur stort stöd jag får av släkt och vänner! Och det betyder så oerhört mycket! Det bär mig och ger mig kraft i svåra stunder. Så tack, tack till er alla!

Men först ska jag fira jul med min familj och släkt och det ska bli så roligt. Jag ser så framemot det!

Kram, kram

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar